Dags att minska hållbarhetsgapet - Del 1 av 3

Under våren deltog jag i OECD Forum for Responsible Minerals Supply Chain och Responsible Business Alliances europeiska konferens, och min reflektion är att det finns tre kritiska gap som hållbarhetschefer inom elektronikindustrin inte bara tänker på utan också försöker hitta sätt att överbrygga. I del ett av min bloggserie dyker vi ner i det första av dessa: gap relaterade till den kommande lagstiftningen och befintliga industristandarder.

Från lagkrav till positiv inverkan

Diskussionen om gap mellan aktieägare och andra intressenter har pågått länge inom hållbarhetsområdet. Medan det i det nuvarande ekonomiska systemet är grundläggande för börsnoterade företag att skapa värde för sina aktieägare, kräver konsumenter och andra kritiska intressenter alltmer avancerade hållbarhetsåtgärder från företag. Att förbli relevant för den stora skaran går nödvändigtvis inte hand i hand med att skapa vinst, och detta har alla företag behövt tänka till kring.

Under de senaste tre åren har en specifik intressentgrupp tagit stora kliv för att avancera hållbarhet inom företagsvärlden. Politiker har skapat en rad olika lagstiftningar som tvingar företag (och ibland även konsumenter) att agera mer ansvarsfullt gentemot både planeten och dess invånare. Denna förändring sker parallellt i olika delar av världen. Som exempel ser vi lagstiftningar som syftar till att bekämpa tvångsarbete i USA och Mexiko. I Japan publicerade regeringen sina egna riktlinjer för due diligence om mänskliga rättigheter för företag medan den tyska lagen om due diligence i leverantörskedjan trädde i kraft tidigare i år. Utöver dessa exempel publicerade OECD nyligen de uppdaterade riktlinjerna för multinationella företag om ansvarsfullt företagande.

Mest aktiv har dock EU varit, med en rad åtgärder som driver företag att fokusera på alla aspekter av hållbarhet - miljömässig, ekonomisk och social. Taxonomireglering och Corporate Sustainability Reporting-direktivet sätter scenen för hållbara företagsinvesteringar och en mer djupgående hållbarhetsrapportering, och i början av juni bevittnade vi när Corporate Sustainability Due Diligence-direktivet (EU CSDDD)* gick vidare till nästa fas efter att EU-parlamentet röstat för det. Utöver dessa har EU även förberett ny lagstiftning för att bekämpa greenwashing och tvångsarbete samt för att reglera anskaffningen av kritiska råvaror.

* Med direktivet CSDDD vill EU främja ett ansvarsfullt företagsbeteende genom starka due diligence processer som stärker hela värdekedjan. 

Så svarar industrin

Hur reagerar då de stora industriaktörerna på dessa stora förändringar? Faktum är att varje diskussion som jag har varit involverad i har dessa lagstiftningar välkomnats både av branschinitiativ och stora varumärken. Detta beror helt enkelt på att företag tycker om lika villkor för hur hållbarhetsarbetet ska bedrivas, både på företagsnivå och i värdekedjan.

Ändå är ingen lagstiftning perfekt, och såväl företag som branschorganisationer fruktar att brist på harmonisering mellan EU:s initiativ och redan existerande internationella riktlinjer, ramverk och andra lagar kan leda till en orimlig administrativ börda som tar resurser från själva hållbarhetsarbetet. Utöver detta har förberedningsprocessen för EU CSDDD kritiserats för otillräckligt engagemang med producentländerna utanför EU för att få deras synpunkter in i lagen, och det finns farhågor för ett nytt gap om producentländerna inte tas med i implementationsprocesser. Därtill kan annan lagstiftning behöva ses över för att EU:s ambitioner ska kunna förverkligas. Ett exempel är konkurrenslagstiftningen. Då leverantörskedjorna ofta är både långa och komplexa (inte minst i elektronikindustrin) behöver företag kunna samarbeta för att kunna genomföra positiva förändringar.

Trots kritiken är jag övertygad om att dessa lagstiftningar inte kommer en dag för sent. För oss på Atea är lagkraven helt i linje med hur vi har valt att arbeta med hållbarhet inom leverantörskedjans sedan första början. Ökade krav på transparens och företagsansvar samt lika villkor för hur alla företag måste arbeta med hållbarhet är bara positiva utvecklingar. Ändå löser lagstiftningen inte allt, och därför fortsätter vi att påverka industrin inom olika nätverk samt genom Atea Sustainability Focus (ASF) där vi samlar rösten från nordiska it-köpare för att accelerera hållbarhetsarbetet inom den globala it-branschen.

Dessa lagar gör det tydligt att ansvarsfullt företagande inte längre är valfritt, och att det är dags att överbrygga gapet så att motivationen för ekonomisk framgång går i linje med det omfattande hållbarhetsarbetet. Alla företag i vår industri är väl medvetna om detta, och därför tror jag att vi kommer att se stora förändringar för de positiva under de kommande åren. För dig som it-köpare innebär kommande EU-lagstiftning möjligheter att skärpa era hållbarhetskriterier riktade mot leverantörer för att fullt ut utnyttja den ökade transparensen.