Polisens expert på skolattacker: Så gör ni er skola tryggare

– Det går inte att blunda för utvecklingen. Vi måste samarbeta för att undvika väldigt stora skador vid skoldåd framöver, säger han.

Var nästa dåd kommer att ske vet ingen. Inte heller när.

Men att den dagen kommer, det är uppenbart.

– Den psykiska ohälsan har blivit mycket mer utbredd de senaste åren, och vi vet att psykisk ohälsa ligger bakom nio av tio skolattacker, och vi ser även hur radikalisering på olika forum på nätet leder till att en del börjar idealisera bilden av massmördare, säger Tomas Koppelman Hellgren.

Långt ifrån alla skolor är förberedda på att nästa skoldåd faktiskt kan äga rum på deras skola.

Hur förberedda är ni hos er?

Vet all personal vart de ska springa och gömma sig med eleverna? Blir lärarna ens varnade om att en ensam våldsverkare, eller flera, har tagit sig in med vapen på skolans område?

– Vid många av de attacker som har skett runt om i Europa så har vi inom polisen sett att det antingen saknats rutiner, eller att de inte har följts, eller att personalen inte kände till dem. Och i vissa fall där ljudet från högtalarsystemet har varit bra generellt, har det inte hörts i hälften av lokalerna, säger Tomas.

– Om skolan är aningslös inför det faktum att pågående dödligt våld kan drabba dem också, vilket händer ibland, står vi oss väldigt slätt. Då har vi först en gigantisk uppförsbacke att springa uppför, och risken är stor att vi kommer för sent.

”Det är väsentligt att skolpersonalen kan alertera varandra, så att alla får vetskap om vad som pågår och kan ta sina elever och gömma sig och låsa dörrarna.”

— Tomas Koppelman Hellgren

Inrymningsappar i skolpersonalens telefoner

Vid ett dåd krävs motståndskraft innan polisen hinner fram till skolan och kan avbryta det dödliga våldet.

– Det är väsentligt att skolpersonalen kan alertera varandra, så att alla får vetskap om vad som pågår och kan ta sina elever och gömma sig och låsa dörrarna.

– Statistiken säger att i 98 procent av fallen så kommer inte gärningsmannen i ett sånt här skoldåd att bryta upp några låsta dörrar. Han kommer att angripa dem som är lättillgängliga.
När skolor frågar Tomas vilka tekniska system som är att rekommendera för att skapa mer trygghet, svarar han:

– Det behöver vara tillräckligt bra. Har skolan ett bra högtalarsystem som hörs tydligt i alla delar av skolan? Ja, då kanske det är tillräckligt bra. Men man kan ju också ha otur, så att den som kan ropa ut det här är den som blir träffad först. Och då faller ju hela systemet.

Om lösningen att låta all skolpersonal ha inrymningsappar installerade på sina telefoner, säger han:

– Vi har sett fall då inrymningsappar har varit direkt avgörande för en lyckad utgång. Alla anslutna telefoner får ett tjutande larm, och inrymning kan göras direkt.

Den här typen av appar kan även underlätta för att få en nyanserad bild av läget – hur många gärningsmän det rör sig om och var de befinner sig.

– Det sker mycket ryktesspridning i en sådan här situation och en del ringer SOS i panik. Om vi får höra att gärningsmannen syns på plan två i B-huset, då behöver vi veta vem som säger det och vid vilken tidpunkt. Informationen måste värderas. Vi söker alltid samband med rektorn, eller någon från lärarlaget eller motsvarande, som kan ge oss en uppdaterad nyanserad bild av läget. Kommunikation är verkligen A och O. Även all form av kameraövervakning är av värde.

400-metersloppet som även skolorna behöver springa

Tomas understryker att det krävs samverkan för att hålla skolan trygg.

– Vi inom polisen trodde tidigare att vi kunde hantera de här frågorna på egen hand. Vi började springa för att hinna med i omvärldsutvecklingen och anpassa oss efter gärningsmännens metoder. Vi har utbildat oss, utrustat oss och jobbat mycket med att förändra vårt mindset. Det är som ett 400-meterslopp vi springer, ett som aldrig tar slut. Men vi har insett att andra också måste ge sig in på banan. Vi klarar inte det här själva.
Skolan behöver börja springa, menar han. Och inte bara skolan, utan även räddningstjänsten, sjukvården, ordningsvakter, skyddsvakter och socialtjänsten.

– Även om det är polisens uppgift att springa snabbast när det sker en skolattack, måste vi alla få upp farten. Det är en samverkan.

Enligt Tomas har antalet larm till polisen om förestående attacker ökat det senaste året.

– Vi får agera i ett tidigare skede ganska ofta nu. Delvis beror det på att skolorna är lite mer medvetna och fångar upp signaler hos elever som mår dåligt tidigare.

– Många av de ungdomarna som blir gärningsmän har inga kompisar utanför nätet. En del går till handling för att få uppmärksamhet, andra för att de ser det som sin enda chans att få psykisk vård eller bli tagna på allvar. Det är riktigt alarmerande.

Han rekommenderar skolor att lära sig mer via CVE, Center för våldsbejakande extremism (LÄNK: skolattack.se), som erbjuder metodstöd.

Möjlighet att kunna ge vård snabbt

För att öka tryggheten i skolan räcker det inte att skolpersonalen har en inövad plan och tekniska förutsättningar för att kunna larma varandra, inrymma och avisera varandra om vad som pågår. En förmåga att snabbt kunna stoppa blödningar på sårade personer måste också finnas.

– Alla skolor bör ha en eller flera sjukvårdsväskor fyllda med blodstoppare, strategisk utplacerade och lätta att rycka med sig. Det kan rädda 15-20 människoliv på ett väldigt effektivt sätt, säger Tomas.

– Vi vill även att skolor utbildar egna ambassadörer i sjukvård för att kunna hantera en situation där många är skadade.

Att förbereda sig ordentligt kan inte vänta.

– Min bedömning att de flesta skolorna har ställt sig i startblocken nu. Några har även börjat springa. Det ser jag som väldigt positivt. Men min förhoppning är att vi kan få bukt på den psykiska ohälsan och att barnen börjar må bättre.